Nu rullar dom sista timmarna snart ut av ett FANTASTISKT 2011. Idag firar vi för första gången helt ensamna här hemma. Det blir en mysig middag med bara oss fyra.
Det här året har vi tyvärr inte brytt oss om att planera firandet med vänner, och att åka iväg med en liten färsk bebis känns inte så lockande (även om vi gjorde det med Alissa). I år nöjer vi oss av varandras sällskap, så blir det säkert lite mer party nästa år. Men nu känns detta helt RÄTT. Bara vi ♥


Prommis tidigare idag...

Fredagsmys för hela slanten! När Jimmy kom hem från jobbet åkte jag iväg och kikade lite på rean, och i år (som alla andra år) är det bara SKIT! Så det fick bli coop och lite gotta inför kvällen istället.



Tilltugg med ett glas rött och Baksmällan 2 på det när ungarna lagt sig. Ja, man kan bara säga att kvällen blev mer än PERFEKT!

På julaftons morgon hade vi lite familjemys i vardagsrummet och vi delade ut våra julklappar som låg under granen. Det är lika bra att sprida ut det lite under dagen så att lissen inte har hur mycket som helst att öppna enbart på kvällen.

Jag och Jimpa köpte i vanlig ordning finfina klappar till varandra. Det här året fick jag inte bara något jag har önskat mig utan dessutom verkligen behöver, nämligen regnstövlar. Äntligen slipper jag känna panik så fort man ska ut i regnet. Fick även världens finaste morgonrock från MQ.
Av mig fick Jimpa ett kort på barnen att ha på kontoret och skorta+tröja. Mycket uppskattat! :)

Alissa och Adrian fick som sagt väldigt mycket presenter. För Adis del var det kläder, speldosa, sängmobil, äkta får-matta från Gotland, pengar, filt och baby-leksaker.
Alissa fick oxå mycket fint att hänga i garderoben, en helt underbar morgonrock, tofflor, prinsess-klänning, pippi-hus + tillhörande möbler/dockor, filmer, böcker, hårspännen...och mycket mycket mer.

Så var julen över för den här gången. Alissa var riktigt dålig i förra veckan med hög feber i hela 4 dagar, men lyckades bli frisk till julafton. Det var som en belöning att få massa klappar efter så tuffa dagar. Och massa klappar blev det, harrejisses vad bortskämda barn vi har. Nästa år får vi nog införa en regel, MAX 1 KLAPP/PERSON.

Men barnen (och vi) är såklart supoernöjda med årets julklappar och tackar familj/släkt/vänner så jättemycket! ♥

Annars var själva julafton helt okej, mysigt att få träffa alla nära och kära. Mycket god mat och lilla tomten lyckades även hitta hem till oss. Trodde att lisfis skulle vara rädd men icke, haha.



Lille Adrian brydde sig inte mycket när tomten kom utan tog sig lite käk istället ;)

G O D   F O R T S Ä T T N I N G

Julgranen är på plats sedan en tid tillbaka och nu börjar även klapparna under den att fyllas på. Det mesta är redan klart och det känns så skööönt att slippa stressa med det där in i det sista (som jag vanligtvis brukar vara ganska duktig på).




Som ni ser kör vi på plast, väldigt tråkigt då en äkta är så mycket finare. MEN alla djur som en riktig gran tar med sig in avstår jag gärna och besväret att åka iväg och köpa en besparar vi oss gärna oxå. Därför är plast både smidigt och "rent".
Granpyntet är detsamma som förra året, mycket vitt. Men skulle helt klart kunna tänka mig lite röda kulor till nästa år. Även julklapparnas papper är viktigt. Under våran gran får det absolut INTE finnas några tomtar, omslagspapper med tomtar är nämligen det fulaste jag vet! Haha, jag är ganska löjlig med sånt, jag vet.

Japp, den där febern vägrar att ge sig och Alissa ligger fortfarande helt utslagen här hemma. Känns inte alls kul att se sin lilla älskling så dålig. Usch, det svider verkligen i hjärtat!!! Men snart borde den ge sig, speciellt nu när vi närmar oss jul.

PUSS OCH KRAM PÅ MIN LILLA SJUKLING! ♥

Så var det måndag igen och det är nu man verkligen kan börja räkna ner till julafton. Men ännu är det mycket som ska fixas inför den stora högtiden. Alla julklappar är tyvärr inte inhandlade än, ajaj.

Idag ville Alissa absolut INTE gå till dagis så vi bestämde oss för att ha en mamma-dotter-son-dag, hihi. Strax efter 10 tiden drog vi på oss varma kläder och gick ut i det härliga vädret, Alissa cyklade. Vi gick ner mot mormor och lekplatsen, vid 12 tiden var det dags för fika så vi gick in, mormor var dock inte hemma utan slutade jobba kl 14. Ganska snabbt somnade både Alissa och Adrian, jag fick lite egentid till att spana efter dom sista klapparna på nätet. När Alissa vaknade en timme senare var hon KOKHET! Yes, feber! Hon har varit lite småhängig hela dagen och det kanske var därför hon inte ville gå till dagis. Jaja, nu sitter jag här med en sjuk dotter och fortfarande sovande Adis.




Fick knäppt några kort innan vi gick in, och man ser att hon inte är riktigt helt kry.

Efter en tuff förlossning fick jag sy ett stygn och sedan äntligen mysa med våran son. Den berömda silverbrickan kom in och smörgåsarna kunde inte smaka bättre.

Efter några timmar fick vi åka upp till BB där det nästan var helt fullt (iom många förlossningar dagen innan då vi blev hänvisade Östra). Jag fick dela rum ihop med en annan omföderska som en timme efter mig hade fått en dotter. Där hann vi inte mer än lägga oss i sängen innan jag och lille Adrian somna, skööönt! Jimmy åkte hem till mina föräldrar där Alissa var och visade upp kort och film på lillebror.
Den första natten gick bra, vi sov mestadels och ammade ett fåtal ggr. Min rumskamrat var däremot väldigt mycket vaken, hon bökade och hade massa konstiga ljud för sig. När Jimmy kom på morgonen var jag så irriterad på dessa ljud att jag nästan var nära på att säga till henne. 
Jimpa spenderade hela dagen hos oss på BB och tiden bara sprang iväg. Samtidigt var Alissa med mormor på Babyproffsen och köpte en present (snuttefilt) som hon skulle ge honom när dom skulle ses.
Det blev ytterligare en natt (med samma konstiga ljud från rumskamraten, morr!!!) på BB då jag ville vara säker på att amningen fungera, men på söndagen (första advent) fick vi efter en läkarundersökning på lilleman äntligen åka hem. Då kom Jimmy med Alissa och hon fick för första gången träffa sin lillebror.




Mina 2 ♥

Jag hade BF (Beräknad förlossning) den 8 november 2011 och var väldigt säker på att jag skulle få gå över tiden, iaf en vecka. Men oj så fel jag hade. Dagarna gick och varje minut kändes som en evighet, när skulle väntan på liten vara över?! Det slutade med hela 17 dagar efter BF innan våran lille Adrian vågade sig ut i detta risiga november väder. 

Onsdagen den 23/11: (15 dagar efter BF) hade vi tid för överburenhet på Östra. Kl 09.30 satt vi bänkade i väntrummet och var förväntansfulla inför vad vi skulle få göra/veta. 10 min innan utsatt tid ropade läkaren upp mitt namn och vi fick gå in på ett rum där jag fick på en CTG kurva över magen i ca 10 min. Efter godkänt resultat var det ett ultraljud som skulle göras. Även det såg bra ut, förutom att det hade börjat minska fostervatten. Nu skulle jag undersökas för att se om jag hade öppnat mig något. Och visst var det öppet, dock bara EN fjuttig cm. Men i samma veva gjordes även en hinnesvepning som kanske skulle göra någon nytta, annars var vi välkomna tillbaka på lördag igen.
Åkte därifrån väldigt besviken. Varför händer det inget och varför vill inte bebisen komma ut?! Det var min stora fråga och jag trodde helt bestämt att vi skulle få åka tillbaka på lördag...

Samma kväll gick vi och la oss sent, jag hade svårt för att somna veckorna innan förlossningen och även den här kvällen/natten låg jag och vände och vred på mig. Hade en del irriterande förvärkar.

Torsdagen den 24/11: Strax efter tolvslaget har jag fortfarande inte somnat utan går på toaletten för femteelfte gången. När jag lägger mig i sängen igen känner jag hur det kommer något rinnade mellan benen. Springer upp på toaletten igen och ser hur det rinner ner för benen. Är detta vattnet som går?! Duschar av mig och går sedan och lägger mig igen. Drar fram iPhonen och börjar googla om vattenavgång. Läste att man borde ringa förlossningen för att åka in på en kontroll om man misstänker att vattnet har gått, och om så är fallet borde värkarna inte vara långt borta. Jag bestämde mig för att avvakta...

Kl 02.45: Förvärkarna känns tydligare och börjar komma regelbundet. Nu står jag inte ut i sängen längre utan väcker Jimmy för att informera om läget och att jag går ner och tittar på TV istället. Han följer med ner och vi kurar ihop oss under täcket. Jag går på toaletten (igen) och märker då att slemmproppen har lossnat. Detta gör mig aningen rädd, nu vet jag att min stora rädsla (förlossningen) inte är långt borta.

Kl 04.00: Jag kan inte somna!!! Förvärkarna är nu riktiga värkar med 6-7 min emellan och ca 40-60 sek långa. Jag klockar dom på varktimer.se.

Kl 04.30: Jimmy sover som en stock och det gör även Alissa på övervåningen. Jag börjar få aningen ondare och undrar om jag inte ska ringa mamma och berätta att det kanske snart är dags. Iom att det är andra barnet kan det gå FORT så jag ringer och mamma är hemma hos oss på 10 min.

Kl 05.00: Ajaj, det gör ont! Jimmy vaknade när mamma kom och dom sitter nu och dricker kaffe i vardagsrummet. Jag klockar fortfarande värkarna och funderar på att kanske ringa förlossningen, dels för att det kanske var vattnet som gick några timmar tidigare.

Kl 06.00: Mölndal är fullt så vi är välkommna till Östra (fan!!!). Åker dit för en kontroll och efter en undersökning konstaterar BM att vattnet INTE har gått utan att det förmodligen har varit en vattnig flytning. Jag är fortfarande bara öppen 1 cm. Efter 30 min med CTG har jag inte heller haft så starka värkar utan rekomenderas att åka hem och vila eftersom jag har varit vaken hela natten.
Jahopp, värkarna avtog så fort vi kom in till sjukhuset och vi blir hemskickade. Precis som när jag väntade Alissa...KUL!

Kl 08.30: Nu är jag trött! Trycker i mig 2 alvedon för att få stopp på värkarna (som nu kommer väldigt oregelbundet) och somnar sedan gott i min säng.

Kl 12.00: Vaknar utvilad...typ. Alissa är på dagis och Jimmy sitter nere i köket och jobbar. Dom närmaste timmarna spenderar jag framför Tv:n i vardagsrummet.

Kl 17.00: Nu måste det hända något, värkarna är som bortblåsta och jag känner att jag måste röra på mig för att få igång dom igen. Jag tar med mig Jimmy till B-plan för att gå i affärer, det borde göra susen. Alissa är hemma hos mormor.

Kl 20.00: Sådär ja, nu börjar det kännas igen. Alissa sover över hos mormor och hemma sitter jag och Jimmy framför Jul med Lotta på tv:n. Under dom närmaste timmarna är värkarna oregelbundna...

Fredagen den 25/11; 
Kl 00.00: Ajaj, nu börjar det göra ont och jag måste andas igenom varje värk. Jimmy har somnat bredvid mig i soffan sedan någon timme tillbaka och jag sitter i min ensamhet med en stor skräck inför det som ska hända. Jag är livrädd och gråter! Jimmy vaknar titt som tätt av mitt snyftande.

Kl 03.00: Nu vill jag inte vara ensam längre utan väcker Jimmy. Har klockat mina värkar sedan midnatt och det är som natten innan, 6-7 min emellan. Jag måste duscha för att lindra och tvingar med Jimmy upp till övervåningen. Där står jag med den varma strålen över magen under två värkar innan benen inte orkar bära mig längre. Fan att man inte har badkar!!! 

Kl 03.30: Jimmy inser att jag faktiskt har väldigt ont och föreslår att vi sätter på en film. Sagt som gjort men det dröjer inte länge innan jag får panik och inte klarar av att titta mer.

Kl 04.30: Vi spelar tv-spel istället. Ett "pang pang, döda varandra spel". Men det går inte så bra eftersom jag får lägga ifrån mig kontrollen under varje värk, nu gör det verkligen ont.

Kl 05.30: Jimmy ringer förlossningen och den här gången får vi komma till Mölndal, YEEES!

Kl 06.10: Vi är framme på Mölndal och ringer på klockan in till förlossningen. Jag gråter av smärta, men kanske mest för att jag samtidigt är trött och knappt har fått sova på 2 dygn samt rädd för att bli hemskickad igen.
En underbar BM öppnar och tar emot oss. In i undersökningsrummet och på med CTG (för tredje gången på 2 dygn). Jag är öppen 3 cm och har värkar som kommer med ett intervall på 6 min/90 sek. Bebisens huvud är fixerat och JAAA vi får stanna kvar! Jag är fortfarande i latensfasen men får stanna pga v 42+2.

Kl 07.10: Inskrivning! Vi får ett stort fint rum med badkar och även underbart god frukost. Nu är jag i trygga händer!

Kl 09.30: Har inte öppnat mig något mer utan blir tillfrågad om jag vill ha starka tabletter och få sova några timmar, eller om dom ska ta hål på hinnorna så att vattnet går. Jag skulle göra vad som helst för att få sova men nu vill jag inte vänta mer, det är så psykiskt och fysiskt påfrestande som det är. Jag väljer att ta hål på hinnorna.

Kl 09.35: Vattnet går.

Kl 10.00: Värkarna blir starkare och nu börjar jag andas lustgas, I`m in heaven!

Kl 10.20: Värkarna blir tätare med 60 sek/3 min intervall och BM höjer lustgasen.

Kl 11.45: Öppen 6 cm och med täta värkar 60 sek/2 min intervall.

Kl 12.55: Nu vill jag ha mer smärtlindring och jag blir rekomenderad Sterila kvaddlar, jag har ingen aning om vad det är men säger bara JAAAAA, GE MIG! Jag är helt borta iom lustgasen och hör inte när Jimmy och BM pratar. Dom tycker det är en bättre ide att ge mig EDA istället eftersom effekten av kvaddlarna försvinner efter 2 tim.

Kl 13.15: Får EDA, men jag tror att jag får sterila kvaddlar...haha! Efter ett tag börjar bedövningen verka och den tar bort det värsta av alla värkar, helt underbart. I samma stund börjar jag känna ett rejält tryck neråt istället och andas på med lustgasen. BM säger då att EDA;n tyvärr inte hjälper mot den smärtan. 

Kl 16.40: Nu har jag legat med ett tryck neråt i flera timmar och känner hur kroppen vill hjälpa till. Aaaaaj, jag måste krysta.
Det är en helt annorlunda känsla/smärta mot när jag krystade med Alissa. Då minns jag att det brände/sved på slutet, det kände jag inte nu.

Kl 16.45: Jag trycker på för kung och fosterland en sista gång och känner hur en slajmig sak glider ur mig. Åhh vilken lättnad, äntligen! Det första jag utbrister är, VAD ÄR DET FÖR KÖN?! Bm säger att jag snart ska få se och lyfter sedan upp den välskapta varelsen framför oss. Det är en pojke!!! I detta ögonblick kan jag inte bli mer lycklig, Jimmy står bredvid mig och gråter av lycka.



Vilar mellan värkarna precis efter inskrivningen.


Effekten av lustgas är skööön ;)


Röd om kinderna efter att ha tryckt upp masken mot ansiktet så länge. Frissan efter 11 timmar på förlossningen är inte fy skam den heller, haha.


Pappa får hålla för första gången.

En regnig och grå dag den 25/11-11 kl 16.45 föddes våran lille Adrian på Mölndals sjukhus. Han vägde 3880g och var 53cm lång. Förlossningen tog lång tid men gick trotts allt väldigt bra. Jag hade världens bästa BM och min trygghet Jimmy vid min sida. Jag är så glad att det är över och att våran efterlängtade bebis äntligen har kommit. Adrian & Alissa är det finaste vi har och mer stolt som förälder kan man nog inte bli! ♥ 

Här är jag 15 dagar gammal!

Mammas mumsbit!

Ja, nu var det ju ett tag sedan min kära mor och far gjorde sig av med våran PY. "Gjorde sig av" kanske är fel ordval, men hon lämnades iaf bort till en "ormfantast" där hon nu trivs väldigt bra. Det var inte heller så länge sedan vi fick träffa henne och även lilla modiga Alissa fick hålla.

Idag när tidningen Hisingen trillade ner i brevlådan stod det att lilla pysen fortfarande är registrerad på Fölvägen, haha.


1 Kungspyton på Fölvägen, som i dagsläget har flyttat hemifrån ;)

Det ska vara lika för båda barnen, så självklart fick även minstingen en egen skylt.
Jag beställde den HÄR! 

Jisses vad dagarna försvinner bort med en bebis i huset. Försöker sluka varje värdefull sekund med min lilla goingen och då prioriteras mycket annat bort.

Den här veckan har vi haft besök av BVC och världens bästa Marianne. Ja, hon är bara helt underbar och jag är så glad att mina barn har en så bra sköterska. Hon är inte heller av den typen som "dissar" mitt sätt att amma utan stöttar mig i mitt val och förstår min situation. Du MÅSTE göra det som känns bra för dig som mamma förtydligar hon hela tiden.


Adrian växer på bra och har gått upp ca 300g sedan födelsevikten, duktig duktig pojke.

Idag har vi varit hemma i en hel vecka och bekantat oss med Adrian. Måste som STOLT mamma få säga att han är helt fantastisk!

Vi har haft besök i stort sett varje dag och nu har större delen av släkten fått träffa honom. Han har fått massor av fina presenter, mestadels kläder vilket är väl behövligt. Vi hade några få neutrala bodys från Alissa, annars är det mesta i rosa vilket inte känns som den mest passande färgen. Det är så himla roligt med en av varje kön och att man nu får ta del av pojkkläderna i butikerna.

Tusen TACK för alla fina presenter till våran pojke! ♥



Farfar, farmor, faster och fabbo puppin!

Ja, ni är ju en del som helt förstår hur jag känner. Förstår då inte varför vissa andra verkligen måste lägga sig i andras val här i livet. Finns det verkligen något rätt eller fel när det gäller amning?!

Nu ammar jag 1-3ggr/dag och det känns jättebra. Jag pumpar och han får i stort sett bara min mjölk. Det är så jag vill ha det och hur han blir matad spelar såklart mindre roll. Att Jimmy får ta del av matningen betyder väldigt mycket, och det gör även att jag kan åka iväg och göra saker på egen hand medans Jimpa är hemma med Adrian. Idag fick till och med Alissa mata sin lillebror, hihi.

För oss nyförlösta mammor känns amning som ett hett ämne. Alla har sin åsikt och alla har oxå delad erfarenhet.

När jag väntade Alissa hade jag stora förväntningar gällande amning. Det var absolut något jag ville göra och det kändes som ett självklart val att mitt barn skulle få bröstmjölk. Dom första dygnen gick det bra att amma, men så fort vi kom hem började jag få sår och det gjorde ONT. Jag började få ångest inför varje matning och varje gång jag la henne till bröstet grät jag av smärta. Självklart gör det ont i början, men tar barnet bröstet rätt så ska det inte bli sårigt. Alissa tog bröstet fel och fick inget bra grepp. Tillslut kände både jag och Jimmy att det fick vara nog, jag ska inte behöva må dåligt av att amma. Började ge ersättning och då blev både mamma och bebis gladare, Alissa blev mätt och jag slapp ha ont. Det bästa beslutet någonsin! Jag kunde äntligen börja fokusera på våran lilla prinsessa istället!

Jag kände stor skuld efter att jag slutade amma, i två ynka veckor fick hon min mjölk innan vi gav upp. Jag vågade knappt berätta för någon att jag redan slutat och för dom som frågade om jag ammade fick jag snea blickar av när jag berättade som det var. Kanske är det så att vissa som aldrig haft problem inte förstår hur det känns när det inte fungerar.
Idag anser jag mig inte som en sämre mamma för att jag slutade tidigt. Jag fick precis lika mycket närhet och kontakt med mitt barn även om hon fick på flaska istället för bröstet. Jag gjorde det som passade mig och mitt barn BÄST!

Med Adrian i magen kände jag mig återigen motiverad till att försöka amma, jag vill verkligen att det ska fungera. Samma sak igen, det fungerade bra på BB men så fort vi kom hem kom såren tillbaka. Den här gången var jag förberedd och hade ersättning hemma. Just nu ammar jag endast när det känns bra och brösten är läkta, annars pumpar jag och ger på flaska. Har jag inget utpumpat och han desperat vill ha mat får det bli ersättning. Jag ska försöka ge han bröstet så ofta jag kan nu men känner absolut ingen skam över att redan ge han på flaska. Bättre det än att han inte får någon mat alls!

Jag har valt att delamma och än så länge fungerar det bra för oss, om du helammar...Grattis! Men döm aldrig mig och mitt val!!!

Hade ganska fullt upp med annat strax innan första advent, hihi. Men nu äntligen är julpyntet på plats.
Det kanske är lite tidigt, men till helgen tänkte vi även dra fram granen. Ser att en del bloggmammor har gjort det redan och då borde det vara godkänt, det är ju dessutom december nu.