När Adrian kom till världen

Jag hade BF (Beräknad förlossning) den 8 november 2011 och var väldigt säker på att jag skulle få gå över tiden, iaf en vecka. Men oj så fel jag hade. Dagarna gick och varje minut kändes som en evighet, när skulle väntan på liten vara över?! Det slutade med hela 17 dagar efter BF innan våran lille Adrian vågade sig ut i detta risiga november väder. 

Onsdagen den 23/11: (15 dagar efter BF) hade vi tid för överburenhet på Östra. Kl 09.30 satt vi bänkade i väntrummet och var förväntansfulla inför vad vi skulle få göra/veta. 10 min innan utsatt tid ropade läkaren upp mitt namn och vi fick gå in på ett rum där jag fick på en CTG kurva över magen i ca 10 min. Efter godkänt resultat var det ett ultraljud som skulle göras. Även det såg bra ut, förutom att det hade börjat minska fostervatten. Nu skulle jag undersökas för att se om jag hade öppnat mig något. Och visst var det öppet, dock bara EN fjuttig cm. Men i samma veva gjordes även en hinnesvepning som kanske skulle göra någon nytta, annars var vi välkomna tillbaka på lördag igen.
Åkte därifrån väldigt besviken. Varför händer det inget och varför vill inte bebisen komma ut?! Det var min stora fråga och jag trodde helt bestämt att vi skulle få åka tillbaka på lördag...

Samma kväll gick vi och la oss sent, jag hade svårt för att somna veckorna innan förlossningen och även den här kvällen/natten låg jag och vände och vred på mig. Hade en del irriterande förvärkar.

Torsdagen den 24/11: Strax efter tolvslaget har jag fortfarande inte somnat utan går på toaletten för femteelfte gången. När jag lägger mig i sängen igen känner jag hur det kommer något rinnade mellan benen. Springer upp på toaletten igen och ser hur det rinner ner för benen. Är detta vattnet som går?! Duschar av mig och går sedan och lägger mig igen. Drar fram iPhonen och börjar googla om vattenavgång. Läste att man borde ringa förlossningen för att åka in på en kontroll om man misstänker att vattnet har gått, och om så är fallet borde värkarna inte vara långt borta. Jag bestämde mig för att avvakta...

Kl 02.45: Förvärkarna känns tydligare och börjar komma regelbundet. Nu står jag inte ut i sängen längre utan väcker Jimmy för att informera om läget och att jag går ner och tittar på TV istället. Han följer med ner och vi kurar ihop oss under täcket. Jag går på toaletten (igen) och märker då att slemmproppen har lossnat. Detta gör mig aningen rädd, nu vet jag att min stora rädsla (förlossningen) inte är långt borta.

Kl 04.00: Jag kan inte somna!!! Förvärkarna är nu riktiga värkar med 6-7 min emellan och ca 40-60 sek långa. Jag klockar dom på varktimer.se.

Kl 04.30: Jimmy sover som en stock och det gör även Alissa på övervåningen. Jag börjar få aningen ondare och undrar om jag inte ska ringa mamma och berätta att det kanske snart är dags. Iom att det är andra barnet kan det gå FORT så jag ringer och mamma är hemma hos oss på 10 min.

Kl 05.00: Ajaj, det gör ont! Jimmy vaknade när mamma kom och dom sitter nu och dricker kaffe i vardagsrummet. Jag klockar fortfarande värkarna och funderar på att kanske ringa förlossningen, dels för att det kanske var vattnet som gick några timmar tidigare.

Kl 06.00: Mölndal är fullt så vi är välkommna till Östra (fan!!!). Åker dit för en kontroll och efter en undersökning konstaterar BM att vattnet INTE har gått utan att det förmodligen har varit en vattnig flytning. Jag är fortfarande bara öppen 1 cm. Efter 30 min med CTG har jag inte heller haft så starka värkar utan rekomenderas att åka hem och vila eftersom jag har varit vaken hela natten.
Jahopp, värkarna avtog så fort vi kom in till sjukhuset och vi blir hemskickade. Precis som när jag väntade Alissa...KUL!

Kl 08.30: Nu är jag trött! Trycker i mig 2 alvedon för att få stopp på värkarna (som nu kommer väldigt oregelbundet) och somnar sedan gott i min säng.

Kl 12.00: Vaknar utvilad...typ. Alissa är på dagis och Jimmy sitter nere i köket och jobbar. Dom närmaste timmarna spenderar jag framför Tv:n i vardagsrummet.

Kl 17.00: Nu måste det hända något, värkarna är som bortblåsta och jag känner att jag måste röra på mig för att få igång dom igen. Jag tar med mig Jimmy till B-plan för att gå i affärer, det borde göra susen. Alissa är hemma hos mormor.

Kl 20.00: Sådär ja, nu börjar det kännas igen. Alissa sover över hos mormor och hemma sitter jag och Jimmy framför Jul med Lotta på tv:n. Under dom närmaste timmarna är värkarna oregelbundna...

Fredagen den 25/11; 
Kl 00.00
: Ajaj, nu börjar det göra ont och jag måste andas igenom varje värk. Jimmy har somnat bredvid mig i soffan sedan någon timme tillbaka och jag sitter i min ensamhet med en stor skräck inför det som ska hända. Jag är livrädd och gråter! Jimmy vaknar titt som tätt av mitt snyftande.

Kl 03.00: Nu vill jag inte vara ensam längre utan väcker Jimmy. Har klockat mina värkar sedan midnatt och det är som natten innan, 6-7 min emellan. Jag måste duscha för att lindra och tvingar med Jimmy upp till övervåningen. Där står jag med den varma strålen över magen under två värkar innan benen inte orkar bära mig längre. Fan att man inte har badkar!!! 

Kl 03.30: Jimmy inser att jag faktiskt har väldigt ont och föreslår att vi sätter på en film. Sagt som gjort men det dröjer inte länge innan jag får panik och inte klarar av att titta mer.

Kl 04.30: Vi spelar tv-spel istället. Ett "pang pang, döda varandra spel". Men det går inte så bra eftersom jag får lägga ifrån mig kontrollen under varje värk, nu gör det verkligen ont.

Kl 05.30: Jimmy ringer förlossningen och den här gången får vi komma till Mölndal, YEEES!

Kl 06.10: Vi är framme på Mölndal och ringer på klockan in till förlossningen. Jag gråter av smärta, men kanske mest för att jag samtidigt är trött och knappt har fått sova på 2 dygn samt rädd för att bli hemskickad igen.
En underbar BM öppnar och tar emot oss. In i undersökningsrummet och på med CTG (för tredje gången på 2 dygn). Jag är öppen 3 cm och har värkar som kommer med ett intervall på 6 min/90 sek. Bebisens huvud är fixerat och JAAA vi får stanna kvar! Jag är fortfarande i latensfasen men får stanna pga v 42+2.

Kl 07.10: Inskrivning! Vi får ett stort fint rum med badkar och även underbart god frukost. Nu är jag i trygga händer!

Kl 09.30: Har inte öppnat mig något mer utan blir tillfrågad om jag vill ha starka tabletter och få sova några timmar, eller om dom ska ta hål på hinnorna så att vattnet går. Jag skulle göra vad som helst för att få sova men nu vill jag inte vänta mer, det är så psykiskt och fysiskt påfrestande som det är. Jag väljer att ta hål på hinnorna.

Kl 09.35: Vattnet går.

Kl 10.00: Värkarna blir starkare och nu börjar jag andas lustgas, I`m in heaven!

Kl 10.20: Värkarna blir tätare med 60 sek/3 min intervall och BM höjer lustgasen.

Kl 11.45: Öppen 6 cm och med täta värkar 60 sek/2 min intervall.

Kl 12.55: Nu vill jag ha mer smärtlindring och jag blir rekomenderad Sterila kvaddlar, jag har ingen aning om vad det är men säger bara JAAAAA, GE MIG! Jag är helt borta iom lustgasen och hör inte när Jimmy och BM pratar. Dom tycker det är en bättre ide att ge mig EDA istället eftersom effekten av kvaddlarna försvinner efter 2 tim.

Kl 13.15: Får EDA, men jag tror att jag får sterila kvaddlar...haha! Efter ett tag börjar bedövningen verka och den tar bort det värsta av alla värkar, helt underbart. I samma stund börjar jag känna ett rejält tryck neråt istället och andas på med lustgasen. BM säger då att EDA;n tyvärr inte hjälper mot den smärtan. 

Kl 16.40: Nu har jag legat med ett tryck neråt i flera timmar och känner hur kroppen vill hjälpa till. Aaaaaj, jag måste krysta.
Det är en helt annorlunda känsla/smärta mot när jag krystade med Alissa. Då minns jag att det brände/sved på slutet, det kände jag inte nu.

Kl 16.45: Jag trycker på för kung och fosterland en sista gång och känner hur en slajmig sak glider ur mig. Åhh vilken lättnad, äntligen! Det första jag utbrister är, VAD ÄR DET FÖR KÖN?! Bm säger att jag snart ska få se och lyfter sedan upp den välskapta varelsen framför oss. Det är en pojke!!! I detta ögonblick kan jag inte bli mer lycklig, Jimmy står bredvid mig och gråter av lycka.



Vilar mellan värkarna precis efter inskrivningen.


Effekten av lustgas är skööön ;)


Röd om kinderna efter att ha tryckt upp masken mot ansiktet så länge. Frissan efter 11 timmar på förlossningen är inte fy skam den heller, haha.


Pappa får hålla för första gången.

En regnig och grå dag den 25/11-11 kl 16.45 föddes våran lille Adrian på Mölndals sjukhus. Han vägde 3880g och var 53cm lång. Förlossningen tog lång tid men gick trotts allt väldigt bra. Jag hade världens bästa BM och min trygghet Jimmy vid min sida. Jag är så glad att det är över och att våran efterlängtade bebis äntligen har kommit. Adrian & Alissa är det finaste vi har och mer stolt som förälder kan man nog inte bli! ♥ 

Kommentarer
Emma, Oliwers mamma

¨åhhh älskade Jessica.... skulle bara snabbt kolla din blogg, men fastnade här och bara sitter och gråter av din berättelse.

Det är så underbart!!!!



Jag ska ta tag i att skriva om min förlossning med nån gång ;)



kramar i massor

2011-12-13   10:14:21    http://fantasiemma.blogg.se/
Emma, Oliwers mamma

¨åhhh älskade Jessica.... skulle bara snabbt kolla din blogg, men fastnade här och bara sitter och gråter av din berättelse.

Det är så underbart!!!!



Jag ska ta tag i att skriva om min förlossning med nån gång ;)



kramar i massor

2011-12-13   10:14:37    http://fantasiemma.blogg.se/
Johanna (Liv och Kids mamma)

Underbar berättelse!! Otroligt fina barn har ni!! Hopps ni mår bra. Kramkram

2011-12-13   13:18:55  
jenny

Snyft säger jag bara..sitter här och tok lipar :-) vilken underbar känsla allt är.

2011-12-13   17:47:32  
Annette

Hjälp mina tårar sprutar här GUD så duktig du var. <3

2011-12-14   07:47:27  

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback