Redan torsdag imorgon och snart har våran lille kille hunnit bli en hel vecka. Tiden springer verkligen iväg nu när man inte är en väntande tjockis längre. Önskar att det inte går för fort bara, den här tiden kommer aldrig tillbaka.

Vi försöker fortfarande att ställa om oss från 1 till 2 barn. Vi märker såklart av avundsjuka från Alissa och det får vi jobba med. Hon är van vid våran fulla uppmärksamhet och tål inte riktigt att hon måste dela den med en bebis just nu. Samtidigt försöker vi ge henne så mycket egentid som möjligt med oss.  
I tisdags gick hon tillbaka till dagis och det känns bra att hon får vara där några timmar varje dag. Hon älskar ju att få leka med sina kompisar. Här hemma får vi under tiden lära känna den nya familjemedlemmen och samtidigt vila upp oss.


♥ Alissa & Adrian ♥

Nu är vi hemma! Efter två dagars lång latensfas och sedan 2 nätter på BB så fick jag och våran lilla skatt äntligen sätta fötterna innanför dörren. Jimmy har fått sova ut och dessutom städat efter sista tiden hemma innan vi åkte in till förlossningen.

Den 25-11-11 kom han, 17 dagar efter BF. Våran älskade lilla prins som vi har varit så nyfikna på. Alissa följde med pappa till BB idag för att hämta oss och vilken LYCKA det var att få se dom två tillsammans, mina 2 helt underbara barn! ♥

Nu har vi som sagt landat här hemma och den här första dagen har vi haft för oss själva. Vill såklart att Alissa ska få lugn och ro medans hon vänjer sig vid en lillebror. Imorgon väntar däremot första besöket, och det ska bli kul att få träffa lite folk. Annars så funkar allt som det ska, han sover, äter och är hur mysig som helst. Vi njuter i fulla drag!

Allt om förlossningen, BB m.m. kommer när jag har fått min journal.


Precis hemkommen!

God morgon!
För min del har det inte blivit så mycket sömn inatt...
Under sena eftermiddagen igår fick jag ett sms om att Fia och Johan befann sig på Östra, äntligen dags för lille Vincent att komma ut. Efter det sms:et var jag på helspänn under hela kvällen och bara väntade på nästa sms, att han är född. Strax efter 02 inatt kom det, lille Vincent är ute. Jag kunde inte sluta gråta och kände sådan stor lycka för deras skull, jag vet så väl hur dom känner sig i den stunden. Samtidigt känner jag ännu större press på mig själv. Även om det här med att gå över tiden är fullt normalt så börjar jag såklart undra om det kanske är något fel på mig?! Varför varför varför??? 

+13 dagar idag och jag är närmare förlossningen än någonsin, oavsett om det blir på konstgjord väg eller inte. Men FÖR MIG känns varje sekund som en evighet. Och alla som har fått nöjet att gå över så här länge vet precis vad jag menar.
Inatt hade jag lite starkare förvärkar än vanligt och jag trodde för en stund att NU KANSKE DET HÄNDER NÅGOT, men lika fort som dom kom är dom putts väck. Förvånad jag blir... 
Att vara gravid är något av det värsta jag gjort/varit. Man vill så gärna att upplevelsen med sina barn i magen ska vara positiva, det är det oxå periodvis men för mig har detta varit mer pina än glädje. Jag är inte gjord för det här, men samtidigt är jag så fruktansvärt glad över att få uppleva det. Det är en del av livet och som har givit mig det absolut bästa jag har! ♥

Vi har tid på Östra för överburenhet på onsdag och händer det inget innan dess känns det skönt att ha ett "delmål" där man får lite info om status. Men just nu mår jag inte alls bra av det här. Ögonen är svullna av allt gråtande och jag är så otroligt glad för min kära familj och vänners stöd! ♥

Bästaste underbara Fia fick alltså en liten son strax innan midnatt och jag kan inte bli gladare för att han äntligen är här. G R A T T I S ännu en gång! ♥

2 av 4 bebisar är ute, och såhär känner jag mig i andra ord...
Tänk dig att du är höjdrädd, fruktansvärt höjdrädd. Du står uppe på Eriksbergskranen och MÅSTE hoppa bungyjump. Det är säkert och du kommer inte att dö (om inte linan går av, haha). Men det finns ingen annan utväg, bara ett hopp. Du står i kö för att få det gjort, snart är det din tur och dina vänner står bakom dig i kön. När du är framme och det äntligen är din tur så får du av okänd andledning ställa dig åt sidan. Dom bakom dig i kön får hoppa före dig och din rädsla växer för varje sekund, du vill bara få det gjort. Nu är dina vänner som stod en bit längre bak i kön framme och det är dags för den förste att hoppa. Du själv får fortfarande snällt stå bredvid och vänta. Nu hoppar dom...en efter en. Och du känner deras lättnad när det lika fort är över. Men fortfarande står du däruppe och väntar på ditt hopp, nu är du så rädd att du snart inte vet vad du ska ta dig till...när är det MIN tur att hoppa?!

Nu tar jag en bloggpaus fram tills att bebisen är ute! Det har blivit allt för mycket klagande och tjat (från min sida) om hur rädd jag är. Det är säkert skittråkigt att läsa om, men för mig känns det skönt att få "prata ut"...även om det är genom en dator.
Nästa gång jag skriver har vårat lilla hjärta kommit!

Vi hörs!

Det var ju en trevlig kväll igår! Efter att Alissa och Jimmy kom hem från sin lekdejt hemma hos Emilia med familj (granne) så märkte vi att det geggade väldigt mycket i hennes ögon. Det fortsatte under kvällen, ihop med en förkylning och dessutom feber, jippi! Så det fick bli en zupp och sedan sova för våran lilla sessa. Jag har varit uppe några ggr inatt och kollat till ögonen så att dom inte klibbar ihop så mycket att hon inte kan öppna dom. Usch, det är så jobbigt när enns lilla barn mår dåligt, man blir så hjälplös och önskar man kunde ta över det.
Idag vaknade hon iaf pigg och med mer energi, febern är borta och klibbet ser något bättre ut (än iaf). Nu är det välling och bolibompa-tajm som gäller, det är uppskattat! ♥

Efter att lisfis somna igår gjorde Jimpa julskinka i ugnen (Ja, han är galen den gubben, haha!). Sedan blev det filmmys framför Passagerare 57. Konstigt att jag har missat den, väldigt bra faktiskt.

Blir såklart en innedag idag, och jag ska försöka passa på att röra mig så mycket som möjligt genom att städa. Det är +12 och exakt så många dagar som jag gick över med Alissa den dagen vattnet gick med henne. Nu har jag förhoppningar på detsamma den här gången, hehe. Wish me luck!

Nu kom vi nyss hem från en liten vistelse på B-plan. Jimmy och Alissa har varit flitiga idag och dammsugit båda bilarna samt tvättat den stora. Medans jag sprang lunka fram i butiker så åkte dom iväg och bytte till vinterdäck, så nu är även det gjort. Mina duktiga älsklingar!
Jag hittade massa fina barnkläder på Kappahl men får snällt vänta tills vi vet kön, då ska det bli så himla kul att köpa både jul och nyårs outfit till dom båda.
Jag fastnade sedan inne på MQ, där var det folktätt, antagligen pga helg, barnbidrag och 20% för medlemmar. Jag hittade ÄNTLIGEN en kappa som jag totalt föll för. Som jag har letat efter en svart, klassisk modell utan massa krimskrams. Jag är sååå glad att den bara hängde där och väntade på mig. Hittade även matchande skinnhandskar, både kappa och handskar (svarta) från märket STOCKH LM. Men eftersom det ändå var "rea" så fick jag tillåtelse av Jimmy att även köpa med mig min julklapp hem. Kan såklart inte visa vad det blev men åhhh så nöjd jag är. Nu får Jimmy gömma undan den fram till jul och jag ska försöka ignonera det här plagget fram tills dess, hehe.

Efter lite shopping känner jag mig nu mycket gladare!

Här vaknar vi upp till en grå lördag (och +11 dagar). Äntligen helg och pappan i familjen är hemma, underbart! Nu vill jag att måndagens vardag aldrig kommer och att vi har annat för oss än dagis och jobb då. Just nu känns detta helt hopplöst (även om hoppet är det sista som lämnar människan), men eftersom jag fick en tid för överburenhet när jag var hos min BM igår så är det igångsättning som kanske gäller den här gången. Inga som helst tecken på att en förlossning är på gång, bebisens huvud är fortfarande högt och rörligt. Dock har jag mycket förvärkar med molnande värk som kanske skulle kunna vara något, men nepp...det händer INGENTING! Den här lille rackaren är precis lika envis som sin storasyster, och som det känns nu kommer jag vara gravid och sähär otymplig i resten av mitt liv. Yes, så känns det!

Jag är klubbmedlem på MQ och i helgen får man 20% på ett helt köp, därför ska vi ut och åka idag, jag måste verkligen försöka tänka på annat. Dessutom skulle vi behöva tvätta och städa här hemma, så saker finns att göras. Kanske sätter det igång när man minst anar det, med Alissa stog jag ju med dammsugaren i högsta hugg när vattnet gick. En repris på det?!

Förövrigt måste jag gratta EMMA, JIMMY & OLIWER som i torsdags fick en söt liten MOA. Är så himla glad för deras skull!
När som helst pluppar (som det ser ut nu) även lilla Vincent ut.

Vill du mysa i biomörkret i höst? MrDeal delar ut ett begränsat antal biobiljetter och det är först till kvarn som gäller!

Ja, vi fortsätter att plussa, idag 8 dagar över. Även om man inte ska stirra sig blint på det där förbannade BF-datumet så känns detta helt otroligt jobbigt.
I flera veckors tid har jag tänkt att "detta blir nog sista Efterlyst, pojkvänsakademin, idol m.m. innan bebben är här". Men lik förbannat kommer det nya avsnitt, haha.


Storasyster gillar att pussa på magen och säger "kom ut bebis" flera ggr om dagen!

Jag hade hoppats på att den här dagen aldrig skulle komma, men idag är det alltså EN VECKA SEDAN jag hade BF. Tiden går fort men ändå så känns det som en evighet kvar. Senast i mitten av nästa vecka har vi iaf fått bebis, om det nu går så långt att jag måste bli igångsatt.

Nää, nu är dax att göra lite middag. Biff Greta blir det idag, mums! Alissa har lekt flitigt med kompisarna på dagis eftersom hon nu stensover på soffan, och Jimpa känner sig inte bra och har varit hemma från jobbet idag. Sa det blir en myskväll med lilla familjen ikväll.

K R A M

Namn: Jessica
Första graviditetssymtom: Illamående och trötthet.
Positivt gravtest i vecka: 6-7 tror jag.
Vilka jag berättade först för: Jag testade mig på jobbet pga TJAT från Fia, trodde hon var helt ute och cykla. Men ack så fel jag hade. Dom första som fick veta var Fia och Titti en kall marskväll på jobbet. Jimpa fick såklart veta så fort jag kom hem. 
Min barnmorska heter: Christina.
Mat jag bara måste ha: Citron (i början av graviditeten)
Mat jag absolut inte kan äta: Kaffe har jag periodvis haft väldigt svårt för och socker.
Illamåendet började: Ett par dagar innan jag testade mig. Det var därför Fia var så säker på att jag var gravid. Jag klagade väl tydligen på detta under arbetstid, haha.
Och slutade: Det höll på lääänge den här gången och var mycket jobbigare än med Alissa. I vecka 16-17 tror jag det började ge med sig.
Mina första mammakläder: Har köpt mamma leggins på Ullared, himla bra köp! Annars har det mesta lite "större" plaggen i garderoben funkat.
Första sakerna som vi köpt: Det har inte varit lika roligt att köpa saker den här gången, speciellt eftersom vi inte vet kön. Men det var väl kläderna som bebis ska ha på sig hem från BB som blev det första.
Barnvagn, barnsäng och bilbarnstol: Köpt en liggdel till Alissas Urban vagn, sängen är Alissas gamla och bilbarnstolen är av likadan modell/färg/märke (Brio) som Alissa hade.
Då kände jag bebis för första gången: Strax innan UL.
Då kände jag första sparken: Oj...det var väl efter vecka 20 iaf.
Då kände pappa första sparken: I samma veva...
Vi tror att bebisen i magen är: Ja just det, kön?! Jag hade en jättestark känsla för ett tag sedan att det skulle vara en pojk, men tror samtidigt att det lika gärna kan vara en tjej. Jag har verkligen ingen aning! Det blir en suprise! :)
Namn vi funderar på: SVÅRT! Men vi har lite förslag som tur. Får se när bebisen är ute vad den kan passa till.
Grejer som händer med min kropp: Vad är det som INTE händer liksom?!
Så motionerar jag: Haha, motion?!
Värsta graviditetsminne: Illamåendet!!! Och att aldrig ha något att ta på sig...
Bästa graviditetsminne: Ultraljudet, hjärtljuden och sparkarna!
BF: 8 November 2011, alltså + 6 dagar idag.

Så HÄR såg svaren ut på samma frågor när jag väntade Alissa.

Ni är många som har hört av sig ang mitt förra inlägg, både här bland kommentarerna, via sms och facebook. Och det uppskattas verkligen. Ibland kan man känna sig så himla ensam om vissa saker, som att jag var den enda i hela världen som känner så. Men det känns bra när man får ta del av liknande erfarenheter. Tack för att ni bryr er och berättar! ♥

Men sedan kan man oxå bry sig liiite för mycket. Jag har inga känningar och ligger på +6 dagar. Får flera ggr om dagen frågan "hur går det?" Och det är ganska jobbigt när man sitter helt sprickfärdig, har gått över tiden och känner sig mer eller mindre handikappad i vardagen. Som jag sagt tidigare är förlossningen det enda jag tänker på och att då bli påmind flera ggr om dagen gör inte saken bättre. Jag lovar att vi hör av oss när det händer något! Förstår att det är av välmening och nyfikenhet, jag är likadan, haha.

Annars så fortsätter mina dagar att se mer eller mindre meningslösa ut. Jag sover, vilar och sover lite till. Det finns inte mycket ork i den här kroppen just nu. Jag får mycket hjälp med Alissa och det är GULD värt! Nu hoppas jag att bebis känner sig redo för att möta oss den här veckan så att jag slipper sista BM besöket på fredag. Komsi komsi... :)

Måste förklara mig lite! Skrev i det förra inlägget att "det skulle ta på psyket om någon med BF efter mig får barn före mig". Det kanske uppfattas som att jag ser detta som en tävling?! Men så är det inte riktigt. Som många vet har jag förlossnings-rädsla/skräck, och detta har såklart ett samband. Jag går och mår dåligt, gråter och har nästan dödsångest inför den stora dagen. Är inte rädd för att det ska vara något fel på bebisen eller för själva sjukhusmiljön på något sätt, det som verkligen skrämmer mig är smärtan. Jag vågar liksom inte änns tatuera mig pga att det gör ont, jämnför det med att föda barn. Med Alissa tappade jag kontrollen helt över min kropp under förlossningen, det gjorde så ont i vissa lägen att jag hamnade på "en annan planet". Jag skrek okontrollerat rakt ut och trodde helt seriöst att jag skulle dö eller att smärtan aldrig skulle försvinna. Att jag skulle få ut en bebis sket jag fullständigt i, just då hade jag gärna struntat i bebisen bara jag slapp ha ont. Jag vet, det låter sjukt men så var det.

Som omföderska VET jag nu vad jag har att vänta, dock inte en lika lång förlossning (hoppas jag) men tyvärr lika smärtsam. Just för att jag redan har upplevt en förlossning en gång gör mig nästan ännu mer rädd den här gången. 

Det tar otroligt hårt att behöva gå över tiden, att inte veta NÄR det sätter igång. Bara vänta vänta vänta! Skulle då någon få barn före mig tänker jag automatiskt; Jahopp, nu är det värsta över för henne, nu får dom gosa bebis istället och ha det mysigt. Själv går jag fortfarande och väntar på den värsta smärta man kan uppleva (enligt mig). Detta kan jag gråta mig till sömns av och har då stor ångest över att jag satt mig i den här sittsen från första början.

I dagsläget ligger jag på +4 dagar och vill såklart att det ska starta NU för att få det överstökat. Förlossningen är det enda jag tänker på och jag blir snart galen. Jag vet så väl att det inte finns någon återvändo, bebisen måste ut! 

Nu är klockan nyss slagen och det berömda datumet är här. Det är dessutom fullmåne plus att jag har gått 3 dagar över tiden. Det är menat att våran bebis ska komma idag, vad kan gå fel?! Haha, i wish! Den lille rackaren har det säkert hur gött som helst därinne och vill inte alls komma ut än. Men vi fortsätter att hoppas på att det snart sätter fart för nu är det riktigt jobbigt.

Och vet ni vad som gör det ÄNNU mer jobbigt? Jo, alla mejl som trillar in i inboxen "Ditt nyfödda barn" från Pampers t.ex. Jag förväntas ligga och gulla med min bebis vid det här laget, men icke. Nu är vi 4st som jag känner till ska ha barn i samma veva. Jag hade BF först, men kan garantera att min inte alls vill komma först. Att få se någon annan som har BF efter mig få barn före kommer ta lite på psyket. Så kommer jag ihåg att det var med Alissa iaf. Varför ska just JAG gå över tiden?!


Tjockisen rockar loss...

När vi väntade Alissa skrev jag och Jimmy ett brev till henne i magen. Vi skrev ner vad vi kände, vilka förväntningar vi hade och hur nyfikna vi var. Ett personligt brev till vårat barn som vi ännu inte hade fått träffa. Detta brevet är väl förvarat idag och är garanterat något Alissa kommer uppskatta i vuxen ålder.

Nu har vi gjort samma sak igen, men för våran skatt i magen.

♥

Vecka 41 och BF (Beräknad förlossning) idag! Men någon bebis vill inte komma. Med tanke på att storasyster stannade kvar i ytterligare 15 dagar så blir jag inte förvånad om den här bebben är lika envis. Men hoppas såklart på att det startar snart, hellst igår ;)
Även om det känns som att mållinjen är nådd så är det nu den värsta tiden börjar, väntan! Men det positiva med att inte räkna ner längre utan att räkna plus är ju såklart att man inte kan plussa hur länge som helst.

Både i dag och igår har jag fått väldigt mycket hjälp av min mamma när det gäller Alissa och det uppskattas kan jag säga. Jag vet helt ärligt inte hur jag skulle klara mig igenom dagarna annars. TACK älskade mamma för hjälpen!

Ännu en helg har passerat och ingen bebbe är här. Även om vi inte har kommit till BF dagen än så känns väntan helt fruktansvärt lång just nu. Jag är så himla nyfiken på när, var och hur allt kommer ske. Kan absolut inte förstå att vi snart ligger och sniffar bebis, helt ofattbart! 

I två dagar har vi nu städat och grejjat här hemma, men allt JAG gör är inte direkt helhjärtat och det känns väl inte så kul. Längtar till energin är tillbaka och jag kan göra saker ordentligt. Jimmy är ett otroligt stöd just nu i allt hushållsarbete. Vissa saker vill JAG hellst göra i hemmet, men nu när jag inte riktigt kan så är jag så glad över att Jimmy gör det helt självmant. Som att t.ex stryka sängkläder. Jag har världens bästa sambo! ♥

Imorgon är det måndag och åter igen ska Alissa tas om hand av endast mig och det värsta på hela dagen är då jag ska hämta henne på dagis. Hon är otroligt viljestark och att följa med tråkiga mamma hem är ingen favorit. Och det förstår jag, klart hon vill leka och ha skoj med sina kompisar istället. Usch, jag har liksom svårt för att ta hand om min egna dotter just nu och det skrämmer mig. Om hon ändå kunde förstå att mamma snart är "normal" och orkar leka som vanligt igen.


Mammas älskling för några veckor sedan! ♥

Idag var vi uppe tidigt, redan 08.15 stod frukosten framdukad i form av amerikanska pannkakor, banan och sirap. Men redan efter frullen kände jag mig trött och fick gå och lägga mig igen. Alissa som är väldigt "mammig" lämnade inte mig ifred utan det var istället Jimmy som fick lugn och ro, haha. Nu har dom iaf åkt iväg en sväng för att hämta hem våran dammsugare som har varit inne på lagning i några veckor (tur att jag köpte oss en garage-dammsugare i somras som vi nu har haft under tiden), sedan ska dom vidare och köpa en handsfree till ajfönen. Så äntligen ska jag få vila en stund!!! Annars ser dagens planer ut som följer, STÄDA, STÄDA, STÄDA. Är så nervös att bebben ska komma snart så jag måste passa på och hålla det rent medans Jimmy är hemma och kan hjälpa till.

Nää, nu sängen!

För ett tag sedan hade Jenny L&B party hemma men som jag tyvärr fick avboka pga mitt mående just nu. Men där fick vi iaf handla för 500:- av Alissas farmor. Dom har så mycket fint och vi hade ganska svårt att bestämma oss. Men eftersom bebben ännu inte är kommen fick hela slanten gå till Alissa.

Igår kom Jenny förbi med kläderna och jag är sååå nöjd.

Vi valde storlek 100 och dessa är väldigt stora i storleken. Men tycker inte det gör så mycket när barn har lite för stora kläder på sig, hellre stort nu och som hon kan växa i än att det passar perfekt och snart är för litet.

Tack kära farmor hälsar Alissa ♥

Sähär på hösten finns det väl inget som passar bättre att mysa med på både morgon och kväll än te. TE är HÖST för mig! Och här nedan finns några av mina favoriter. Hallonblad har jag mest köpt för att det ska vara bra under de sista 2 månaderna av graviditeten.

"Det har en toniserande verkan på livmodern. Om man tar det dagligen under graviditetens sista 6-8 veckor förbereder livmodermuskulaturen inför förlossningen och kan på så sätt göra det lättare att föda barn."
Tror ni att det fungerar?



Absoluta favoriterna är Creamy Blueberry (Rooiboste med Blåbär och vanilj) Sweet Applepie (Rooiboste med äpple, kanel och vanilj) & Green Chai (Grönt te med kanel, nejlika och kardemumma).
Men Himlagott hör man ju bara på namnet att den är sååå himla god. Det är ett svart te med smak av Kvitten, persika och grädde.

1 novemeber och jag klampar in i vecka 40, 7 dagar kvar till BF. Innan månaden är slut är vi 4 i familjen ♥! 
Nu känns det som att det kan ske när som helst, och vi är mer än redo för ankomsten. Det mesta är fixat och nu väntar jag bara på SMÄRTA. Vi är så nyfikna på vem det är som gömmer sig därinne. Alissas första möte med bebis känns oxå otroligt spännande, hur kommer hon reagera på den här omställningen?!