Idag är det 1 månad till BF, dvs 30 dagar kvar! Helt sjukt, 30 dagar liksom!? Eftersom jag är ganska inställd på en väldigt annorlunda förlossning gentemot min första så kommer jag (i min fantasi) inte gå över tiden den här gången, möjligtvis bara någon dag. Det kommer gå fort och jag kommer vara väldigt positivt inställd till att föda barn igen (även om vi inte ska ha fler barn). Jag måste verkligen förstå att ingen förlossning går i repris!

I torsdags var jag hos BM och i vanlig ordning skulle hon känna och klämma för att ta reda på hur bebben ligger. Men tyvärr fick hon ingen uppfattning alls utan skrev "sneläge" i min journal. Jag har haft väldigt ont på just höger sida och det är tydligen där h*n ligger, vänster sida är helt mjuk. Väldigt konstigt! Fick en ny tid i slutet av nästa vecka och är den inte fixerad då så bokar hon in oss på ett UL för att exakt se hur bebisen ligger och isf eventuellt vända. Men vad jag har fått höra kan det göra väldigt ont med ett vändningsförsök och dessutom får man faktsikt tacka nej till det. Bebben kan ju fixa det själv när det väl är dax. Usch, tycker det här är lite läskigt, eftersom jag absolut INTE vill att det ska sluta med snitt. Det är nog min värsta mardröm! Det må göra ont att föda barn, jo JAG VET. Men att bli uppsprättad och få se sitt barn för första gången i en operationssal känns inte ok. Sedan dessutom få leva med ett ärr på magen. Nej nej nej, jag ska föda normalt och lillen därinne får rappa på och lägga sig tillrätta nu.

Kan även avslöja en liten hemlis. Jag ljuger för min BM...! Hon tror att jag äter järntabletter, men det gör jag inte. Har försökt förklara att det inte hjälper och tom visat upp ett papper där det står "med Talassemia kan man inte förbättra blodvärdet med järntabletter". Jag har förfasiken halva släkten med samma sjukdom och jag lyssnar såklart på vad dom säger än vad min BM "tror" sig veta. 
Jag har med den här sjukdomen alltid lågt blodvärde och får leva med det, nu som gravid och HB:t sjunker ännu mer så är det bara att acceptera läget. Men både min BM och läkare är väldigt oroliga över detta och jag börjar inse att det beror på okunskap från deras sida. Visst är jag trött, orkeslös och helt matt, men vad fan ska jag göra?! Kan dom inte bara få in i skallen att tabletter inte hjälper!! För att hon ska sluta tjata om det här har jag alltså sagt att jag nu äter järntabletter, gör jag rätt eller fel?