♥

I förra veckan blev våran son 6 månader och idag var vi på BVC för 6 mån kontroll. Han är så stadig som 8800g och 70 cm lång. En personlighet har han dessutom skaffat sig under tiden och är såklart världens goaste.


Här har vi precis kommit hem från BB. Så liten i babyskyddet medans han idag knappt får plats, haha.

"Vad önskar sig Adrian på sin namnceremoni?"

Nu är det en hel del som har ställt den frågan och jag vill inte verka kräsen och komma med en önskelista. Man är absolut inte tvungen att köpa något över huvud taget, det är inte det som är grejen med en namngivning. Detta är vårat sätt att välkomna våran son till livet istället för dop. Detta vill vi såklart göra med dom vi har bjudit...med eller utan presenter. Och kom ihåg att man får köpa PRECIS VAD MAN VILL!

Kan däremot säga vad som inte önskas; Gosedjur och kläder i storlek under 74. (Gärna inte kläder med t.ex nallar, seriefigurer, bilar m.m.)
Inredning är inte heller poppis då jag har en klar bild över hur jag vill ha det i hans rum.






Bilder lånade från Jollyroom, skojostoj och Tant Grön

Efter 2 månader har vi nu äntligen bestämt vilket andranamn våran lille kille ska få.

♥ Adrian Enzo Andersson ♥

Jag vill bara äta upp honom! ♥

Här är jag 15 dagar gammal!

Mammas mumsbit!

Det ska vara lika för båda barnen, så självklart fick även minstingen en egen skylt.
Jag beställde den HÄR! 

Jisses vad dagarna försvinner bort med en bebis i huset. Försöker sluka varje värdefull sekund med min lilla goingen och då prioriteras mycket annat bort.

Den här veckan har vi haft besök av BVC och världens bästa Marianne. Ja, hon är bara helt underbar och jag är så glad att mina barn har en så bra sköterska. Hon är inte heller av den typen som "dissar" mitt sätt att amma utan stöttar mig i mitt val och förstår min situation. Du MÅSTE göra det som känns bra för dig som mamma förtydligar hon hela tiden.


Adrian växer på bra och har gått upp ca 300g sedan födelsevikten, duktig duktig pojke.

Idag har vi varit hemma i en hel vecka och bekantat oss med Adrian. Måste som STOLT mamma få säga att han är helt fantastisk!

Vi har haft besök i stort sett varje dag och nu har större delen av släkten fått träffa honom. Han har fått massor av fina presenter, mestadels kläder vilket är väl behövligt. Vi hade några få neutrala bodys från Alissa, annars är det mesta i rosa vilket inte känns som den mest passande färgen. Det är så himla roligt med en av varje kön och att man nu får ta del av pojkkläderna i butikerna.

Tusen TACK för alla fina presenter till våran pojke! ♥



Farfar, farmor, faster och fabbo puppin!

Ja, ni är ju en del som helt förstår hur jag känner. Förstår då inte varför vissa andra verkligen måste lägga sig i andras val här i livet. Finns det verkligen något rätt eller fel när det gäller amning?!

Nu ammar jag 1-3ggr/dag och det känns jättebra. Jag pumpar och han får i stort sett bara min mjölk. Det är så jag vill ha det och hur han blir matad spelar såklart mindre roll. Att Jimmy får ta del av matningen betyder väldigt mycket, och det gör även att jag kan åka iväg och göra saker på egen hand medans Jimpa är hemma med Adrian. Idag fick till och med Alissa mata sin lillebror, hihi.

För oss nyförlösta mammor känns amning som ett hett ämne. Alla har sin åsikt och alla har oxå delad erfarenhet.

När jag väntade Alissa hade jag stora förväntningar gällande amning. Det var absolut något jag ville göra och det kändes som ett självklart val att mitt barn skulle få bröstmjölk. Dom första dygnen gick det bra att amma, men så fort vi kom hem började jag få sår och det gjorde ONT. Jag började få ångest inför varje matning och varje gång jag la henne till bröstet grät jag av smärta. Självklart gör det ont i början, men tar barnet bröstet rätt så ska det inte bli sårigt. Alissa tog bröstet fel och fick inget bra grepp. Tillslut kände både jag och Jimmy att det fick vara nog, jag ska inte behöva må dåligt av att amma. Började ge ersättning och då blev både mamma och bebis gladare, Alissa blev mätt och jag slapp ha ont. Det bästa beslutet någonsin! Jag kunde äntligen börja fokusera på våran lilla prinsessa istället!

Jag kände stor skuld efter att jag slutade amma, i två ynka veckor fick hon min mjölk innan vi gav upp. Jag vågade knappt berätta för någon att jag redan slutat och för dom som frågade om jag ammade fick jag snea blickar av när jag berättade som det var. Kanske är det så att vissa som aldrig haft problem inte förstår hur det känns när det inte fungerar.
Idag anser jag mig inte som en sämre mamma för att jag slutade tidigt. Jag fick precis lika mycket närhet och kontakt med mitt barn även om hon fick på flaska istället för bröstet. Jag gjorde det som passade mig och mitt barn BÄST!

Med Adrian i magen kände jag mig återigen motiverad till att försöka amma, jag vill verkligen att det ska fungera. Samma sak igen, det fungerade bra på BB men så fort vi kom hem kom såren tillbaka. Den här gången var jag förberedd och hade ersättning hemma. Just nu ammar jag endast när det känns bra och brösten är läkta, annars pumpar jag och ger på flaska. Har jag inget utpumpat och han desperat vill ha mat får det bli ersättning. Jag ska försöka ge han bröstet så ofta jag kan nu men känner absolut ingen skam över att redan ge han på flaska. Bättre det än att han inte får någon mat alls!

Jag har valt att delamma och än så länge fungerar det bra för oss, om du helammar...Grattis! Men döm aldrig mig och mitt val!!!