Det blev faktiskt ingen dusch igår utan istället ett härligt BAD. Man får allt passa på nu medans man kan, i nya huset finns minsann inget badkar. Men det lär väl inte dröja allt för länge innan vi skaffar ett iof, det går inte att leva utan att när som helst kunna krypa ner i ett bubbelbad. Väl i badet med Jimmy låg vi och prata om att Alissa snart blir 1 år och vad vi har fått gå igenom det senaste året, graviditet, FÖRLOSSNING och nu 10 helt underbara månader med våran fina dotter. Föräldrarlivet var inte alls som jag trodde, det är inte så svårt som man i början tror att ta hand om ett barn, speciellt inte sitt egna. Man bli snabbt expert och vet precis hur, var och när saker och ting ska ske. Det jag har ganska svårt att förstå just nu är att ha ett till barn, hur ska det gå att ta hand om TVÅ?! Men så fort man hamnar i den sittsen faller sig nog allt ganska naturligt precis som det gjorde första gången.

Jag tycker vi har varit lite "tuffa" i Alissas uppfostran än så länge. Hon fick med en gång sova i sin egna säng, och bara efter någon vecka i sitt egna rum. Vi har haft "fester" här hemma med A i huset. Vi har inte varit rädda för att lämna bort henne när jag och Jimmy har hittat på saker, vilket sker ganska ofta. Livet har med andra ord rullat på som vanligt och Alissa har fått anpassa sig. Sedan vet jag att många inte tycker det passar sig när man skaffar barn, utan att A ska komma i första hand JÄMT. Det gör hon oxå, men inte på det sättet att hon skulle bli överbeskyddad. Jag tycker många föräldrar är väldigt puttinuttiga med sina barn och behandlar dom som glas-skålar. Jag låter ofta Alissa få trösta sig själv när hon har ramlat eller dylikt, tycker absolut INTE att man ska trösta, och ta upp för minsta lilla. Barn är inte dumma, utan dom utnyttjar det. Och jag vill att hon ska bli tuff på det sättet, att kunna stå på sig och inte springa till mamma så fort någon har varit dum. Igår skickades ansökan in till dagis och där krävs det att ha lite attityd, men kanske inte på det negativa sättet utan att kunna vara självständig och inte ha svårt för att släppa in nya människor i sitt liv. Och en fördel är att man lär sig på "rätt" sätt från första början, redan som liten liten bebis. Sedan kanske vi har helt fel, vem vet...men det är så vi har valt att göra. 
Rätt eller Fel, vad tycker du? Hur gör ni?