Tills att monken är ute är mitt minne ganska svagt, jag var så hög på gas *haha*
Men det gick inte så fort framåt, så kl 10.40 (tis 30/6) får jag värkförstärkande dropp för att öka tempot. Jag har knappt sovit det senaste 3 dygnen och är väldigt trött. Droppet gör att värkarna blir ännu tätare och uppnår 100 på skalan, faaan va ont det gör nu och jag vill ha EDA! GE MIG EDA! Det tar tid innan narkosläkaren kommer och när hon väl dyker upp och blir informerad om min sjukdom är hon självklart tvungen att ringa samtal fram och tillbaka för att kolla så att jag verkligen kan ta den bedövningen. Under denna tiden hann jag öppna mig helt och fick därför avstå. Den hade ändå inte hunnit börja värka. Jag klara alltså av min förlossning på enbart lustgas *wohoo* Det trodde jag aldrig!
Kl 13.09 börjar krystvärkarna. Jag förstod inte riktigt vad som hände, helt plötsligt "jobbade" kroppen av sig självt. Det gjorde djävulskt ont men det fanns inte så mycke annat och göra än att pressa. Det jag minns av slutskedet är att det sved när huvudet pressades ner och att jag blev tillsagd att bita ihop istället för att skrika...hmmm nog lätt! Kl 13.24 sa det bara plupp så var hon ute.
Äntligen fick jag andas ut! Nu hade jag våran lilla tjej på bröstet och inte i magen. Värkarna och allt ont var som bortblåst...jag kände ingenting. Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv!
Det var helt klart värt all smärta!
Nu är jag mamma =)
Min åsikt om...
Mölndals sjukhus; Jag skulle föda på Östra, det fanns inga andra alternativ. Jag känner mig hemma där. Jag visste inte änns var Mölndals sjukhus låg. Men så här i efterhand är jag supernöjd och glad över att det blev som det blev. Man får verkligen känslan av sjukhus på Östra och känslan av att komma hem på Mölndal. Det var så mysigt och personalen var helt underbar. När det blir dags för syskon åker vi till Mölndal.
Smärtan; Det går inte att komma ifrån att det gör ont att föda barn. Det gör fruktansvärt ont! Jag var lite smårädd redan innan jag blev gravid för just förlossningen. Sista veckorna under graviditeten var jag jätte bamse nervös. Men det sjuka är att man faktiskt klarar av det. Jag var säker på att jag inte skulle kunna hantera smärtan, få panik och dö. Men som Jenny skrev i ett mejl för ett tag sen;
Det vi tjejer är bäst på är att...just föda barn! Så sant. Våra kroppar är gjorda för att föda, just därför klara vi av det.
Jag klarade av det, jag fixade smärtan och är STOLT!
Min BM; Elin Olsson. Tack för att du gjorde min förlossning till en helt fantastisk upplevelse ♥
Att bli mamma; Det är en ganska rejäl omställning. Jag förstår verkligen vad alla menade när jag fick rådet att sova mycke under graviditeten ;) Men jag älskar mitt nya liv som förälder, helt underbart!
3
