Min dotter, min kära kära dotter! Vad ska man säga?! Hon är inne i en fruktansvärd period just nu. Och vi som föräldrar blir lite smått förvirrade av hennes testade hela tiden. Vad ska man gå med på?! Ska en (snart) tre åring få bestämma allt? -NEJ! Men var går gränsen???
Trottset började strax innan Alissa fyllde två men blev aningen värre när lillebror föddes. Det är nog inte så lätt att vara van vid att få all uppmärksamhet av mamma och pappa till att helt plötsligt dela den med någon annan. Hon gör ALLT för att synas/höras och inte minst få som hon vill.
Hon vill gärna spela "bebis" och få lika mycket hjälp som Adrian, t ex bli matad, buren m.m. Jobbigt! Trotts det har hela biten med att bli blöjfri på natten gått jättebra. Nu var det flera veckor sedan hon använde blöja sist. Även att sluta med napp har fungerat, dock har det varit snäppet svårare. Det var i slutet av januari som hon samlade ihop alla sina nappar och la i en skål ute på altanen. Efter en stund hade fågelbebisarna varit framme och tagit dom. Det var spännande i början men inte fullt lika kul när hon sedan insåg att hon inte skulle få tillbaka dom. Det har varit en kamp sedan dess eftersom lillebror använder napp.
Det värsta just nu är hennes envishet. Det kan väl vara bra på ett sätt men i det här fallet så ger hon sig inte förren hon får som hon vill. Tyvärr blir det ibland så att man ger med sig för att slippa skrik.
Jag vet att många med barn i samma ålder läser min blogg så ni får gärna dela med er av råd och tips. För visst är väl inte mitt barn den enda som beter sig såhär?! (Även om jag faktiskt ibland tror det)
Vad gör ni när era barn trottsar?


Här var hon liten och lugn...